Kärleken för motorsporten folkrace är stor. Jag är uppväxt på en folkracebana och det har varit mitt liv sen jag var liten. Familj och släkt har kört och vissa kör fortfarande, jag är med i min pappas racing team som heter Örby Gummi Racing Team.

Jag ville börja köra när jag var femton år men det blev att jag fotograferade för teamet och var webbmaster istället & SUPporter såklart. 9 Oktober 2010 körde jag min första tävling, hade aldrig suttit i en folkracebil förut men jag åkte runt och testade på lite. 14 Maj 2011 så körde jag min andra tävling och krokade ihop med en gubbe och vi rullade åt varsitt håll, skön känsla och hänga upp och ner och känna hur det luktar bensin och spolarvätska.

15 Juli 2011 körde jag min tredje tävling som visade sig bli den sista på väldigt länge, läs nedanför vad som hände.

 

I somras den 10 Juli så var vi packade och klara, racebussen stod redo och min folkracebil hade vi med oss på släp. Det var dags att åka ner till Vimmerby där Semesterracet är varje år v.28. Jag har varit där förut men detta var första gången jag skulle åka ner och köra.

Hela veckan gick jag och taggade inför fredagen då det var damernas tur att köra sina kvalomgångar och finaler. Det gick fort fram men jag bromsade inte så mycket. Jag flög mellan två bilar och flöt ut ganska mycket i kurvorna. Vilket resulterade i att en tjej körde in i mig så jag åkte rakt in i räcket där det tog tvärstopp och sedan blev jag påkörd på min förarsida två gånger.

De rödflaggade heatet för jag hade så jäkla ont i ryggen och dom ville inte att jag skulle kliva ur bilen, det blev värsta pådraget och det höll en pressening över min bil vilket skrämde skiten ur min familj. Pappa och Simon sprang tydligen över banan som två galningar och var skräckslagna.

Jag satt och grät och garvade samtidigt haha, ambulansen kom och hjälpte mig ur bilen. Jag fick en massa morfin och stoppade upp hela tävlingen i en timme. De var tvugna att vänta på en annan ambulans som skulle komma och ta mig till akuten.

En lång historia kort så visade det sig att jag hade haft änglavakt och hade ingen fraktur men hade muskelspänningar i hela ryggen och hade fått en smäll på minisken i vänstra knät. Jag fick gå på kryckor ett tag och käka tradolan och massa andra tabletter, så var ganska nerknarkad.

Men efter minst trettio besök hos sjukgymnasten så har det inte blivit så mycket bättre. Så nu har jag varit tre gånger hos Runo som är naprapat, och det har hjälpt mig mycket mer än sjukgymnasten. Det blir bättre och bättre men jag känner mig som åttio år i ryggen just nu. Försöker iaf träna upp ryggen så att jag kan spela mer bowling och fortsätta köra folkrace nästa år.



Jenny filmade mitt heat i Vimmerby när jag krascha, HÄR kan ni kolla på det. Smällen ser inte så allvarlig ut men det kändes kan jag lova haha.

Även fast det blev som det blev och att min rygg är helt knas så ska jag vara glad att det inte blev värre. Tur i oturen skulle man kunna säga. Nästa år då jäklar är det på't igen!

Tack till alla som hjälpte mig när jag kraschade, under den veckan osv. ♥